Det är som jag alltid har sagt. Man borde inte skaffa sig husdjur.. det är så fruktansvärt hemskt när man förlorar dom.

Min fina Bubbas finns inte hos oss längre. Hittade han igårmorse. 'Det såg ut som att han krupit in i busken självmant för att dö. En av buskarna vid lekparken, som han älskade att va och leka i. Kanske valde han platsen med det i tanken? Vem vet? ...Det är nog det jobbigaste.. man vet inte vad som hände. Det enda jag kan va säker på är att han iaf inte blivit torterad av någon människa. Vilket känns bra. Han kan ha blivit påkörd av en olyckshändelse och gått för att dö pga det.. men på nåt sätt tror jag inte det heller. Först och främst med tanke på hans beteende de senaste veckorna...

Han var jättemysig och kom jätteofta och kurrade upp sig hos mig och bara gosade. Jag noterade redan då att något var fel eftersom han bara brukar komma och gosa i den utsträckningen när han gjort sig illa.. men jag antog att han hade bråkat med en annan katt och gjort sig "illa" på det sättet, wounded pride så att säga.. :/

Men i efterhand har jag förstått att det troligen berode på något annat. Han hade säkert ont och ville förmedla sin smärta på nåt sätt. Har googlat mkt sen jag hittade honom och på flera sidor om kattbeteende så står det att dom kan göra så just för att visa att något är fel. Jag antar att det var blåsan eller njurarna, då han haft dessa problem sen han blev vuxen.. Jag har dåligt samvete för att jag inte googlade hans beteende tidigare.. då kanske man hade kunnat ta han till veterinären och alivat honom innan det gick för långt. Jag kan dock trösta mig med att jag kontinuerligt har känns och klämt på han för att kolla om han reagerar vid tryck på blåsan, som för övrigt har känts mjuk och fin sista tiden.. Men tidigare erfarenhet säger mig att sånt här kan gå snabbt. På ett par dagar kan en trängning komma.. skillnaden är att ala andra gånger har det varit vinter och han har varit inne hela tiden så man har märkt det. Nu har han varit ute varje dag och förhoppningsvis fått njuta av den friheten sina sista dagar.

Var bara så hemskt att hitta honom.. den bilden komma sitta fast i min hjärna för alltid :(

Men värst var nog att Gumsi var med när jag hittade han.. hon kröp in i brusken och bara satt där och tittade på honom och ville inte komma ut först.. En timme senare kom hon dock hem.. jag hoppas att hon kommer klara sorgen bra så vi slipper avliva henne.. Vem vet.. man kasnke kan hitta en ny kattkompis åt henne senare om det skulle behövas.. men just nu vill jag inte tänka på det. Nu vill jag bara va med henne.

Är även tacksam för att jag har Joline.. utan henne hade man väl grinat hela tiden för att man aldrig hade slutat tänka på det.. Det är så hemskt mest för att han var så ung.. Jag visste att han troligtvis inte skulle leva jättelänge.. men jag hade iag räknat med 10 år.. Nu blev han bara 6 :(

 

Hur som helst så är jag glad att jag faktiskt hittade honom.. han kunde ju lika gärna ha gått ut i skogen och då hade man alltid undrat vart han tog vägen och vad som hänt.

Jag la honom i en kartong inlindad i en handduk och tog honom till veterinären för att kremeras. Vart han sedan får sin sista vila har jag inte bestämt än. Vi kan antingen begrava urnan nånstans.. i stugan tex, där han älskade att vara. Eller så får han stå här hemma på hyllan. Hur som helst så kommer han alltid finnas nära till hands.

 

Men men, livet går vidare. Underlättar mkt att han inte längre har ont.. utan kurrar vidare uppe i katthimlen! Nu är det som sagt bara att hålla koll på Gumsi så att hon klarar sig.

 

Ville bara skriva av mig.. lite terapi så att säga..

 

Bye bye Bubbas :(